lagnebo.se

Transistorn är en av 1900-talets största uppfinningar och används i de flesta elektroniska apparater. Eftersom den både är liten och drar lite ström, har den bidraget till att göra elektroniska apparater mindre och mer energisnåla.

Transistorn har tre anslutningar som kallas emitter (E), bas (B) och kollektor (C). För att en ström ska gå genom två av anslutningarna måste den tredje anslutningen vara strömförande. Om man sänder en liten ström mellan basen och emittern kan man alltså styra en stor ström mellan kollektorn och emittern och på så sätt fungera som en strömbrytare. I trådspelet är det transistorn som 'känner av' när öglan rör vid speltråden och då tänds lampan.

Lysdioden omvandlar elektrisk energi till ljus. Till skillnad från en gammal glödlampa lyser lysdioder utan att bli varma, tänds och släcks direkt och är mycket energisnåla. Bakljuset på cykeln använder oftast lysdioder. Även trafikljusen består idag av många lysdioder.

Den fungerar bara åt ett håll. Lysdioden har en avfasning på den sida som ska anslutas till minus (-). Om man vänder den fel lyser den inte. Lysdioden behöver nästan alltid en resistor (motstånd) framför sig för att inte gå sönder.

Med en resistor (motstånd) kan man reglera strömmen i en elektrisk krets. En resistor med stor resistans släpper fram mindre ström än en resistor med liten resistans när den kopplas in i en krets. Resistansen mäts i ohm (Ω).

Om en elektrisk komponent inte tål så stark ström kan man använda en resistor för att minska strömmen och skydda komponenten.

Kondensatorn fungerar som ett litet laddningsbart batteri. Den fylls upp när strömmen är på, och när strömmen bryts kan den skjuta ifrån sig sin lagrade energi en liten stund till.

Kondensatorns förmåga att lagra laddning kallas kapacitans och mäts i farad.